Det finns många chefer som lämnar sig själva hemma när de går till jobbet. De skiljer på sin person och sin yrkesperson. Och de utgår från att deras medarbetare gör samma sak. ”På jobbet är man för att jobba – inte för att ha trevligt”, verkar vara den skyddande grundtanken, och det är som att det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan vänskap och produktivitet. Så är det inte, tvärtom. Arbetet är en så stor och viktig del av våra liv nuförtiden att det måste erbjuda något mer än bara ansvar och produktivitetskrav. Gallups årliga globala medarbetarundersökningar visar att det finns en väldigt tydlig koppling mellan vänskap på jobbet och det engagemang man visar i arbetet. Exempelvis berättar studien att den som har en bästa kompis på jobbet med 43 procents högre sannolikhet har fått uppmuntran eller erkännande för sitt arbete den senaste veckan. Och vem vill inte ha uppmuntran och erkännanden?

Därmed inte sagt att du behöver vara bästa kompis med dina medarbetare. Men du måste veta lite mer om dem än deras titlar och platser i organisationsschemat. Hur väl känner du dina medarbetare? Vet du var de bor? Vet du vad deras barn heter? Vet du vad de gör på fritiden, vilken musik de lyssnar på, vilka filmer de gillar, vilka böcker de läst, vilka drömmar de har? Och vad vet de om dig? Känner de dig tillräckligt för att uppleva att de ens har en relation med eller till dig?

Framgångsrika ledare vet att människor är det kapital de har att jobba med och investerar därför ständigt i att utveckla sina relationer. Rollen som chef handlar förvisso om en rad olika områden som måste hanteras. På ledarna.se hittar jag en modell som beskriver chefens svårabalansakt i form av fyra R: Relation, Riktning, Ramar och Resultat. Som chef förväntas du ta ut riktningen för verksamheten och inom givna ramar skapa förutsättningar för goda resultat. Men – kom ihåg att allt börjar med människorna runt omkring dig, de som faktiskt ska följa riktningen, hålla sig inom ramarna och förverkliga det goda resultatet. Det innebär att allt börjar med din relation till medarbetarna.

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den allra senaste – ”Empatieffekten” – med underrubriken ”om människor ska intressera sig för jobbet måste chefen intressera sig för människor”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/ Om ditt företag eller organisation vill ha inspiration kring ledarskap och medarbetarskap kan du också boka mig som föreläsare. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

PS. Hundar brukar funka fint som blickfångare i sociala medier. Tack för den här jycken: Charles de Luvio @ unsplash.com

Att leda, det är väl chefens jobb, kan man tycka. Javisst, man kommer inte ifrån att det är chefen som har det yttersta ansvaret för att visa vägen och leda, hjälpa, stötta och inspirera dig och dina kollegor i jobbet. Men om du inte har en chef som är född på 1800-talet, så är det nog så att han eller hon också är intresserad av din inställning och insats för att ledarskapet ska bli så bra som möjligt. 

Det är mer och mer ett faktum, i den komplexa tid vi lever i, att ledarskap är ett samspel och att du som medarbetare är en viktig kugge i maskineriet som skapar en bra arbetsplats. Och om man tänker efter så har var och en chansen att utöva ett ledarskap och bidra till en bättre arbetsmiljö. 

Att leda andra handlar mycket om att leda sig själv, har någon sagt. Och i din roll som medarbetare har du en indirekt ledarroll som förebild för dina arbetskamrater. Ditt sätt att vara och göra påverkar de andra, mer än du kanske anar. Om du är negativ och kritisk så tenderar andra runtomkring dig att bli likadana. Men om du är optimistisk och positiv så kommer andra att följa dig åt det hållet i stället. Om du vågar utmana dig själv och vara så bra i jobbet som du innerst inne vet att du kan vara, då kommer också dina arbetskamrater att våga. Och då kommer ni att bli hur bra som helst! 

Det som också händer när du bestämmer dig för att våga leda dig själv mot nya utmaningar är att din tillfredsställelse ökar. Jobbet blir roligare och det blir roligare på jobbet. Och eftersom jobbet är en så stor del av vår tillvaro så känns livet lite bättre helt enkelt. Motsatsen är att du gör som du alltid har gjort, att jobbet börjar gå på rutin, att det tappar sin mening och utvecklingen avtar. Då får plötsligt ordet leda en helt annan betydelse, som varken du eller dina arbetskamrater mår bra av. 

Så kom ihåg att Leda (inte minst när det gäller att leda dig själv) alltid börjar med Le! 

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarskap kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis medarbetarboken ”Skulle du vilja jobba med dig?” eller någon av ledarskapsböckerna ”Motivationskoden” och ”Empatieffekten”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/Du kan också boka mig som föreläsare till ditt företag eller din organisation. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

Våra kommunikationsmöjligheter har verkligen genomgått en enastående utveckling de senaste årtiondena. Jag minns när jag köpte min första mobiltelefon i början av 90-talet, en Bang & Olufsen (vilket i praktiken var en Ericsson-telefon med annan färg!) och satte mig på en parkbänk i Stockholm och ringde hem till min fru. Jösses, inte en sladd, inte en telefonstolpe i närheten – bara jag och den där underbara blå manicken.

Det var nästan samma hisnande frihetskänsla som när jag för första gången tog på mig hörlurarna till en Sony-freestyle (är du född senare än på 80-talet får du googla freestyle) och kunde studsa fram i joggingskor med Third World och ”Now That We’ve Found Love” i öronen (har du inte hört den låten får du nästan googla den också). 

Idag har vi alla en liten dator i fickan, med musik, film, kamera och hundratals appar, och kan när som helst skicka iväg ett mail eller ett sms och göra inlägg på Facebook, LinkedIn, Instagram eller Twitter och på så vis kommunicera med tusentals människor runt om i världen. Men trots teknikens fantastiska framsteg är det fortfarande lika svårt att överföra ett budskap till personen bredvid och vara säker på att det mottagits på det sätt som var tänkt. Det här måste du som ledare ständigt ha i åtanke: att du sagt det innebär inte att mottagaren har hört det.

För något år sedan ledde jag en workshop med en arbetsgrupp med tiotalet medarbetare på en kommunikationsavdelning i ett internationellt industriföretag. Efter ett tag kom det upp en fråga som uppenbarligen bekymrade hela gruppen. ”Men det har jag ju förklarat, flera gånger”, invände medarbetarnas närmaste chef som också var närvarande. Och trots att ingen av medarbetarna tyckte sig ha hört svaret, fortsatte chefen envetet att säga: ”Men det har jag ju sagt!”

Kom ihåg att det alltid är mottagaren som avgör om kommunikation har uppstått, och som ledare måste du försäkra dig om att du lyckats i ditt uppsåt. Och det räcker inte att fråga: ”Hörde du vad jag sa?” För det är inte ett hörseltest, det är en fråga om mottagaren har uppfattat budskapet så som du ville att det skulle uppfattas.

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis ”Empatieffekten” med underrubriken ”om människor ska intressera sig för jobbet måste chefen intressera sig för människor”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/Om ditt företag eller organisation vill ha inspiration kring ledarskap och medarbetarskap kan du också boka mig som föreläsare. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

Photo: Kyle Smith @ unsplash.com

Den blinda fläcken blev känd först på 1800-talet. Det är en punkt på näthinnan där vi faktiskt inte registrerar någonting. Vi lägger normalt inte märke till den – eftersom vi har två ögon kompenserar det ena det andra och vår hjärna gör en tolkning av den del av bilden som vi egentligen inte ser. Vi fyller helt enkelt i mönstret med våra erfarenheter och det vi förväntar oss att se, vilket ofta är det vi förväntar oss att andra förväntar sig att vi ska se. Kanske är det förklaringen till varför så många chefer missar att se hela den verklighet som ett företag egentligen är. De ser bara de ekonomiska aspekterna och blir då blinda för allt annat än det finansiella resultatet. De ser inte att människor börjar gå på knäna, att medarbetare mår dåligt, att kreativiteten i organisationen minskar, att kundrelationerna försämras, att samarbetskvaliteten blir lägre och att den långsiktiga överlevnadsförmågan minskar. Jag föreslår att istället välja den omvända vägen: att inte utgå från resultatet utan istället ta utgångspunkt i prestationen, och utforska vad det är som får människor att vilja vara med och prestera. 

Den kanske viktigaste faktorn för att lyckas som ledare är att visa att man är mänsklig, för människor vill inte ha chefer som chefer, de vill ha människor som chefer. Och eftersom de flesta chefer också vill ha människor, inte robotar, som medarbetare är det ingen dum investering att utveckla företagets mänskliga sidor. Om du kan bli bättre på att förstå och möta dina medarbetares mänskliga behov, och matcha organisationens utmaningar mot medarbetarnas motiv och drivkrafter, så kommer det att påverka deras känslomässiga anknytning till dig som ledare och till organisationen som helhet. Med starkare känslomässig anknytning kommer ökat intresse, ökat engagemang, ökad drivkraft, ökad lojalitet och – vågar jag påstå, stadigt lutad mot den ekonomiska forskningen – ökad lönsamhet. 

Då kommer det jag kallar empatieffekten! 

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarskap kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den senaste: ”Empatieffekten”, med undertiteln ”om människor ska intressera sig för jobbet måste chefen intressera sig för människor”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/Du kan också boka mig som föreläsare till ditt företag eller din organisation. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

Photo: Gerax Soltero @ Unsplash.com

Har du hört talas om Amygdala? Nej, det är inte en dataspelsfigur, det är den del i våra hjärnor som beskrivs som känslocentrum. Och min känsla är att vi är på väg åt fel håll när det gäller känslan i arbetslivet. 

Forskningen visar att ”psykologisk trygghet” är nyckeln till vår prestationsförmåga på jobbet. Samtidigt ser vi att otryggheten på arbetsplatserna växer. I undersökningen Jobbhälsoindex 2018 står att läsa att 600 000 svenskar någon gång varje månad känner psykiskt obehag av att gå till jobbet. Vi brottas med rädslan att göra fel, att inte duga, att inte hinna med, att hamna utanför gruppen, att bli av med jobbet … 

Evolutionen har gjort människan till mästare på att identifiera hot och farligheter. Men om vi nu är så rädda, hur kan det komma sig att 75 miljoner människor plötsligt vågar prova något de aldrig tidigare provat? Du minns det säkert, hur det från ingenstans vällde ut folk i alla åldrar på gator och torg för att jaga Pokémons. Ingen hade någon instruktionsbok, och ingen var rädd för att misslyckas! Och hur kan det komma sig – i en tid när tid är vår största bristvara – att närmare 300 miljoner människor dagligen ägnar allt från minuter till timmar åt Candy Crush Saga? För den som är det minsta nyfiken på människors drivkraft borde det finnas något att lära här.

Båda dessa spel är globala succéer och framgången bygger på anpassning till användarna. I Candy Crush registreras alla data om spelarnas agerande i en gigantisk databas som används för att förstå spelarna. Ser man till exempel att antalet spelare minskar mellan två nivåer, signalerar det till spelutvecklarna att den nya banan är för svår – och då gör man den lite enklare. (Om du avancerat till en ny nivå på senare tid är det med andra ord inte säkert att du har blivit så mycket bättre. Men det känns så – tack vare att spelutvecklarna anpassat utmaningen till din förmåga!)

Precis så borde modernt ledarskap se ut: Vi borde ge medarbetarna lagom stora utmaningar, så att de känner att de utvecklas och kom­mer vidare. Och vi borde, med dataspelslogiken, ge dem tryggheten i att ett misstag inte är ett misslyckande, bara ett skäl att försöka igen.

En tankeväckande jämförelse är också arbetslivets ständiga fokus på resultat. För vem vann Pokémon Go? Vem är bäst i Candy Crush Saga? I dataspelsvärlden handlar det sällan om att ”vinna alltihop” – det handlar om att ”vinna över sig själv”. 

Så ett tips från Amygdala till dig som är chef och vill ha engagerade medarbetare: fokusera inte på resultaten. Fokusera på individernas utveckling och på den psykologiska tryggheten! Då kommer resultaten. 

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den allra senaste – ”Empatieffekten” – med underrubriken ”om människor ska intressera sig för jobbet måste chefen intressera sig för människor”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/ Om ditt företag eller organisation vill ha inspiration kring ledarskap och medarbetarskap kan du också boka mig som föreläsare. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

Foto: Unsplash.com

Du har två personer med dig in på jobbet varje dag – yrkesmänniskan Du och människan Du. Det är viktigt att du får dem att trivas tillsammans om du vill bli en riktigt bra medarbetare. Ju närmare varandra de kan vara under arbetsdagen, desto bättre kommer sannolikt resultatet att bli. 

Vi har lite till mans en yrkesskada som ofta ställer sig i vägen för vårt bästa jag. Nämligen att vi tror att man ska vara på ett visst sätt. Vi har skapat en idealbild (som tyvärr många gånger är en klichébild) av yrkesrollen och sedan försöker vi leva upp till den bilden så bra vi kan. Vi använderord och uttryck som vi tror att rollen föreskriver, vi klär oss på ett sätt som förstärker rollen, vi beter oss som vi tror att yrkesrollen kräver. Men resultatet blir många gånger att vi blir ytliga – vi visar inte oss själva. 

Visst ska du ta yrkesrollen på allvar. Du vill ju inte möta en advokat som ger ett slarvigt intryck och skvallrar om andra klienter (advokatrollen föreskriver ju både ordning och reda och diskretion) eller en läkare som pratar till dig som om du vore en kompis (du vill ju känna att du möterett proffs). Men – du vill också möta en människa. Faktum är att det finns studier som visar att människor blir friskare av läkare som bemöter sina patienter på ett medmänskligt, och inte bara professionellt, sätt. Du ska alltså respektera yrkesrollen, men försök fylla den med hela dig – med dina kunskaper, kompetenser och inte minst din personlighet. För människor vill möta människor. Äkta människor! 

Om du försöker vara någon annan än du innerst inne är så får det i långa loppet negativa konsekvenser. Att spela en roll innebär ett konstant påslag av stresshormoner (fråga dem som jobbar på Dramaten). Det suger kraft och energi. Men om du kan få vara den du är så skapas förutsättningar att blomstra på allvar. Den viktigaste faktorn för att vi ska tro och lita på människor är autenticitet – äkthet. Kanske är hemligheten att, som det heter, ta yrkesrollen på allvar men att inte ta dig själv på så stort allvar. 

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarskap kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis medarbetarboken ”Skulle du vilja jobba med dig?” eller ledarskapsböckerna ”Motivationskoden” och ”Empatieffekten”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/Du kan också boka mig som föreläsare till ditt företag eller din organisation. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

För en tid sedan satt jag på tåget från Stockholm mot Gävle i samma vagn som en kvinna som gissningsvis var i trettiofemårsåldern och hade en son som lika gissningsvis var mellan två och tre år gammal. De första tio minuterna av resan satt sonen i mammans knä och lugn rådde i vagnen, men sedan började springet i benen göra sig påmint och sonen kravlade ner på golvet och upp på sätet framför mamman där han sökte hennes uppmärksamhet. Det var bara det att under de uppskattningsvis tolv sekunder det hade tagit för sonen att erövra det framförvarande stolssätet hade mamman hunnit få upp sin smartphone och hitta till någon av sina sociala appar, och därmed var sonen föräldralös under resten av resan. 

Ju mer fördjupad mamman blev i sitt digitala umgänge, desto mer uppskruvad blev sonen i sin analoga ensamhet. Han for runt i vagnen och ropade oavbrutet för att fånga mammans uppmärksamhet. Han försökte klänga sig upp i hennes knä igen, men utan att få kontakt med mamman som bara höll ut telefonen på armlängds avstånd och sonen på samma distans mentalt. Han hoppade upp och ner, fram och tillbaka, och alla resenärer kastade irriterade blickar på den lille grabben, utom mamman som inte ens verkade medveten om att sonen existerade.

Jag läste en intervju med Kerstin Johannesson, barnpsykolog och ordförande för barnhälsovård i Sveriges Psykologförbund, som hävdade att mobilen riskerar att kapa den så viktiga kontakten med barnen, och att det kan gå så långt att det kan jämföras med att växa upp med en kliniskt deprimerad förälder(som man aldrig får någon riktig kontakt med). Mamman i det här fallet verkade inte alls deprimerad, hon var bara i en annan värld. Jag kan förstå att en stunds Facebookandekanvara en välkommen flykt från vardagen som förälder, och i ett slutet rum som ju en tågvagn faktiskt är kan ju inget riktigt farligt hända sonen. Men händelsen fick mig att tänka på hur lite närvarande vi är idag. Om du som chef ständigt är upptagen med möten, rapporter, ekonomiska analyser och vad det nu kan vara som hamnar på ditt skrivbord så blir du lite grann som den bortkopplade mamman. Du befinner dig i en annan värld än dina medarbetare. 

Det är klart att du alltid har chefsuppgifter som pockar på din uppmärksamhet, men vill du på allvar bli en ledare så är kontakten med dina medarbetare din allra viktigaste arbetsuppgift.

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den allra senaste – ”Empatieffekten” – med underrubriken ”om människor ska intressera sig för jobbet måste chefen intressera sig för människor”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/Om ditt företag eller organisation vill ha inspiration kring ledarskap och medarbetarskap kan du också boka mig som föreläsare. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

Photo: Neonbrand@unsplash.com

Undersökningsföretaget Gallup har studerat allt mellan himmel och jord på våra arbetsplatser. Bland annat har man undersökt vad som är det viktigaste för att man ska gilla sitt jobb. Kan du gissa? Jo, att man har en riktigt bra kompis på arbetsplatsen. Frågan är bara hur vi ska hinna bli kompisar med varandra när vi bara rusar mellan mötena och knappt hinner ta en fika tillsammans. 

Fika är för övrigt en underskattad uppfinning. De korta stunder vi spenderar tillsammans över en kopp kaffe eller te är allt annat än bortkastad tid. En rad studier visar vikten och värdet av återhämtning – och det är under fikat vi får chansen luta oss tillbaka, höja blicken, andas ut och ventilera våra tankar på ett sätt som inte sällan leder till reflektion, nya perspektiv och nya idéer. Dessutom lär vi känna varandra lite bättre. 

När det gäller kompis, så råder det ju en debatt om man som chef verkligen ska låta sig bli kompis med sina medarbetare. Många säger att man ska hålla ett avstånd, för annars tappar man i auktoritet. Då säger jag att man måste skilja på att auktoritär och auktoritet. Jag tror att man kan vinna i auktoritet på att öppna upp och själv vara en förebild när det gäller att bli lite personlig. Människor vill inte ha chefer som chefer, de vill ha människor som chefer, människor som de kan relatera till, människor av kött och blod med styrkor och svagheter. Och då kan man som chef ha allt att vinna på att berätta lite om sig själv, sin egen bakgrund och sina egna misstag! Kanske över en fika!

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den senaste – ”Empatieffekten” – med underrubriken ”om människor ska intressera sig för jobbet måste chefen intressera sig för människor”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/Om ditt företag eller organisation vill ha inspiration kring ledarskap, medarbetarskap, motivation och engagemang kan du också boka mig som föreläsare. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

Photo: unsplash.com

För femton år sedan började man prata om ”the gamer generation” på arbetsmarknaden, de individer som hade vuxit upp med tv- och dataspel som en fullständigt naturlig del av livet. De tidigast födda i den generationen är idag medelålders och efter dem har flera generationer klivit in på våra arbetsplatser med ännu mer speltänkande i sina huvuden.

Vad är gemensamt för dessa individer? Jo, att de har lärt sig utan instruktioner, i datavärldar där det handlar om att utveckla sig själv för att komma vidare. Och – att de har format nätverk utan hierarkier och auktoriteter. Nu möter de i arbetet en värld där det fortfarande förekommer instruktioner, hierarkiska system och auktoritära ledarskapsmodeller. 

Tänk efter, hur kul skulle det vara att spela dataspel om någon hela tiden talade om för en hur man ska göra? 

Det här är en grupp medarbetare som tänker autonomi, inte automatik. De är vana vid att själva sitta vid spakarna och få prova sig fram. De är också vana att ta hjälp av andra – vilket innebär att om du anställer en person i tjugofemårsåldern idag så får du inte bara den personens kunskaper, du får också hans eller hennes hela nätverk på köpet.

När allt förändras snabbare och snabbare blir frågorna fler och svaren alltmer krävande. Här gäller det att inse att du som ledare inte är den som ska sitta inne med alla svaren. I den gamla världen kunde en chef arbeta utifrån systemet styra–kontrollera–svara men i dagens extremt komplicerade värld måste du lita till att svaren finns hos dina medarbetare.

Generellt tror jag att många som får en chefsposition blir lite för uppfyllda av idén att gå främst i ledet. Men om ledarrollen förr i tiden innebar att gå längst fram och dra andra med sig mot målet, så tror jag att ledarskapet idag handlar mer om att leda utvecklingen i gruppen så att den av egen kraft (och vilja) rör sig mot målet. Att leda utvecklingen handlar om att våga och vilja tänka nytt – att lära sig nya saker, att söka nya perspektiv, att lyssna på nya röster. 

Ditt jobb är inte att göra dig så stor som möjligt, det är att göra medarbetarna så stora som möjligt. Det får mig att tänka på en Volkswagen-annons från 1964 med en liten folka längst ner i högra hörnet på den i övrigt tomma annonssidan och den fullständigt underbara rubriken ”It makes your house look bigger”. Tänk dig själv som en VW-bubbla som får dina medarbetare att bli större.

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den senaste: ”Empatieffekten”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: https://tommylundberg.se/bocker/Du kan också boka mig som föreläsare till ditt företag eller din organisation. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se

Jag vet inte om man kan jämföra jobbet som chef med jobbet som taxichaufför. Möjligen kan man konstatera att chefens uppgift, precis som en taxichaufförens, handlar om att styra sin verksamhet. Och – att både chefen och taxichauffören är människor. Det som är gemensamt för människor är i sin tur att de kan utvecklas.

En studie som gjordes i London för ett antal år sedan, innan gps:ens genombrott i taxibranschen, visade att storleken på hippocampus (den del i hjärnan som bland annat ger oss förmågan att orientera oss i tillvaron) var större hos taxichaufförerna i den engelska huvudstaden än hos de flesta andra människor. Hur kunde det komma sig? Jo, för att lära sig alla gatorna i den stora storstaden hade chaufförerna ägnat i genomsnitt tre års daglig träning av den delen av hjärnan. Visst är det fascinerande, att du faktiskt kan träna dig till större hjärnkapacitet!

Att hitta fram till den adress dit kunden vill åka är naturligtvis en grundläggande uppgift för varje taxichaufför. Och jag tänker att jobbet för en ledare är lite lika. Dels tanken att betrakta sina medarbetare som sina kunder – att vara ledare är ett serviceyrke och ditt jobb handlar om att ta reda på vart de vill komma. Att hitta fram till medarbetarnas motiv och målbilder, och koppla dem till företagets mål, handlar om empati: förmågan att sätta sig in medarbetarnas känslor. Det är inte alldeles lätt alla gånger, men vad skulle hända om du tränade din empatiska förmåga varje dag i tre år? 

Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den allra senaste – ”Empatieffekten” – med underrubriken ”om människor ska intressera sig för jobbet måste chefen intressera sig för människor”. Du kan provläsa och beställa mina böcker under rubriken ”Böcker”. Om ditt företag eller organisation vill ha inspiration kring ledarskap och medarbetarengagemang kan du också boka mig som föreläsare. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller via kontaktformuläret här nedanför.