För några år sedan hade jag förmånen att få stå på samma föreläsarscen som den eminente estradören Jan Gunnarsson. Inte samtidigt dock, när det var Jans tur satt jag i publiken och lyssnade på hans engagerade framförande om värdskap. Jag minns särskilt väl att han berättade en historia om en busschaufför någonstans uppe i Norrland, det kan ha varit i Luleå, som på ett helt fantastiskt sätt mötte och bemötte sina resenärer och till och med avvek med bussen från den ordinarie rutten för att se till att ett par unga töser kom hem säkert på kvällen. När Gunnarson, som vid tillfället befann sig på bussen och helt enkelt fick hänga med på den lilla omvägen, frågade chauffören om hur han kunde känna och visa ett sådant engagemang för att ”köra buss”, så svarade chauffören: ”Jag kör inte buss, jag kör människor!”

Den här historien kom jag att tänka på häromdagen när jag fick ett SMS från flygbolaget Norwegian med meddelandet: ”We would like to inform that your flight D85350 at 30.06 2016 will be operated by Titan Airbus A320. The departure time, flight number and booking referens is the same. (Inflight entertainment is limited.)”

Min och hustruns spontana reaktion var av typen… ”Men vaf…?” Titan Airbus A320, vad är det? Vi har flugit hyggligt regelbundet med Norwegian sedan de tog över Spanien-trafiken från konkursade Sterling för åtta år sedan, och verkligen tagit till oss deras budskap om ”modernaste flygplansflottan” och hur ”nya plan drar mindre bränsle, kräver mindre underhåll och är dessutom bättre för miljön och bekvämare för passagerarna” som de så stolt skriver på sin hemsida. Vi har uppskattat ”gratis Wi-fi ombord” och gillat att de ligger i framkant med ”underhållningssystem”, alltså precis som VD:n Björn Kjos skriver i februarinumret av N by Norwegian Magazine: ”Free inflight Wifi and live TV are examples of innovations that have been well received by our passangers.”  Vi har köpt deras löfte om ”bekvämare och behagligare reseupplevelse” genom den ”nya, moderna flygplansinredningen som också är lättare och därmed bidrar till lägre bränsleförbrukning”, som de med jämna mellanrum berättar. Och som gammal reklamman gillar jag annonsen i deras senaste kundmagazine, med rubriken ”For a greener way of flying, choose red.”

Men hallå! Om jag väljer ”rött” men blir placerad i ett flygplan från ett bolag jag aldrig någonsin har hört talas om, och som jag inte har en aning om de är gröna eller inte? Om jag väljer tryggheten i en ny Boeing 737-800 men blir placerad i en, vet inte hur gammal, Airbus 320? Om jag uppskattar ”free inflight Wifi and live TV” men får meddelandet att underhållningen på min flight är begränsad? Vad händer då med mitt förtroende för varumärket?

Jag är inte redo att ge upp min relation med Norwegian ännu, men min bild av varumärket har definitivt blivit naggad i kanten. Plötsligt blev det uppenbart för mig att Norwegians intressen innerst inne inte har så mycket med mina intressen att göra. Jag börjar ana att de flyger flygplan, inte människor. Och eftersom jag – och många med mig – inte flyger med ett flygplan utan med ett varumärke vi känner att vi har tillit till, så tror jag att Norwegian den här gången har valt fel rutt.

Hoppas de landar i den insikten själva.