”Kaka söker maka” heter det. Ingenstans är det så tydligt att vi söker oss till sådana som är som vi själva som i styrelserum och ledningsgrupper. Fast där är det kanske mer ”kaka söker make”, för när det gäller ledande funktioner är många företag fortfarande på apstadiet (det vill säga att toppositionerna innehas av medelålders hannar i mörkgrå ullkostymer). Det innebär att där en mångfald av erfarenheter, tankar, idéer, synpunkter och infallsvinklar skulle vara som mest värdefull, där råder en påtaglig enfald. Det betyder faktiskt också att vi missar möjligheten till ökat engagemang bland medarbetarna. Gallup har i en undersökning från 2014 visat att de medarbetare som jobbar för kvinnliga chefer i snitt är 6 procent mer engagerade än de som har manliga chefer!
Stiftelsen Allbright har i sina rapporter visat att mångfalden i börsbolagsstyrelser är minst sagt begränsad. Alla är kopior på varandra, konstaterar Allbright. De har samma typ av bakgrund (de flesta uppvuxna i Sverige) med samma typ av utbildning och kompetens – många har till och med gått på samma universitet. Det är väl högst mänskligt kan man tycka, att söka sådana som sig själv för att underlätta arbetet. Ja, i alla fall bekvämt. Men man borde ju rimligen sträva efter att hitta personer som kompletterar varandra!
När vi rekryterar sådana som liknar oss själva handlar det (som så ofta) om att känslan besegrar tanken. I början av en rekryteringsprocess tänker vi oftast rationellt och gör en noggrann kravbeskrivning för individen ifråga, men när det väl drar ihop sig till slutomgången så tänker vi oftast med magen. Vi har visserligen 100 miljoner hjärnceller i magen (det s k enteriska nervsystemet), men deras huvuduppgift är att sköta matsmältningssystemet och de pysslar inte med några medvetna tankeprocesser. Så när magkänslan får styra den här typen av beslut blir det lätt att det blir lite tokigt. Vi tänker ”Ja, men han har gått på Handels precis som vi andra och har erfarenhet från vår bransch, så honom vill vi ha” när vi egentligen borde ha tänkt ”Ja, hon har helt andra erfarenheter och kunskaper än vi andra, så henne vill vi ha.”
Alltför ofta ser man att toppskikten i företag består av individer som kunde vara klonade. Det paradoxala är att när dessa grupper väljs så skapar det ett lugn både hos chefen, som känner sig trygg när han är omgiven av likasinnade, och hos aktieägarna, som känner att de blir trygga när chefen verkar vara trygg. Men egentligen borde både chefen och ägarna få panik när ledningsgruppen blir för homogen.
När alla tittar åt samma håll, med samma sorts glasögon på näsan, är risken som störst att man missar de hot – och möjligheter – som dyker upp från annat håll!
Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis ”Motivationskoden” eller den allra senaste ”Empatieffekten”. Du kan också boka mig som föreläsare till ditt företag eller din organisation https://tommylundberg.se/forelasningar/Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se
Photo: Tim Mossholder on Unsplash.com
