Låt mig få berätta en liten historia från den brittiska djurparken Twycross Zoo. Den handlar om en ung dvärgschimpanshona som hette Kuni. En vacker dag såg hon en liten stare flyga runt inne i aphägnet. Hon följde den nyfiket med blicken och rätt vad det var så flög den rakt in i glaset till inhägnaden. Pang! Den lilla fågeln föll livlös till marken och låg till synes stendöd.
Kuni gick fram till fågeln och försökte mycket varsamt ställa den upp på marken. Staren var vid liv men helt förstenad av smällen så den föll genast omkull igen och blev liggande. Då tog aphonan upp fågeln i handen och försökte kasta den upp i luften. Den fladdrade faktiskt till ett par gånger med vingarna, men störtade återigen i backen. Kuni kliade sig i huvudet. Sedan tog hon den lilla fågeln i sin stora hand och klättrade upp i det högsta trädet i aphägnet. Högst uppe på stammen tog hon fågeln, bredde ut dess vingspetsar och skickade iväg den som en papperssvala genom luften. Så var i alla fall tanken, men den paralyserade fågeln kraschlandade tyvärr igen. Efter några timmars vila repade den sig dock och framåt kvällen kunde den faktiskt flyga iväg för egen maskin, så historien fick ett lyckligt slut.
Men det intressanta är egentligen inte fågelns öde utan schimpanshonans tänkande. Om inte Kuni hade haft förmågan att tankemässigt sätta sig in någon annans situation hade hon aldrig gjort så här. Hon visade att hon hade tänkt ut vad som var bäst för en fågel – hon hade exempelvis aldrig kommit på tanken att bära upp en avsvimmad apa i trädet och försökt få den att flyga. Kort sagt, hon visade empati.
Ordet empati kommer ursprungligen från grekiskans empatheia, vilket betydde stark känsla eller passion. Och kanske är det just det som är hemligheten i ledarskapet – att den som visar en stark känsla för andra får ett starkt känslomässigt engagemang tillbaka. Harvard Business Review gjorde häromåret en stor studie av där man tittade på hundratals rekryteringsprofiler och genomförde ett stort antal djupintervjuer för att ta reda på vad företagen söker hos dagens toppchefer. Ett genomgående tema var mjukare ledaregenskaper. Förmågan att kommunicera och vara en lagspelare blir generellt allt viktigare. Och för vd-rollen var empati det allra viktigaste.
Empati handlar inte om att bli mesig och inte våga ställa krav, inte alls – ju tydligare krav, desto bättre, faktiskt. Det finns forskning som visar att produktiviteten är högre i arbetsgrupper som upplever ”kontrollerad frihet”, det vill säga en miljö som ger medarbetarna ett strukturerat sammanhang och en tydlig ram för uppgiften, men med frihet att lösa den efter egen förmåga. Du inte bara kan utan bör alltså vara tydlig med vad du vill att dina medarbetare ska åstadkomma. Men du måste samtidigt vara lyhörd för medarbetarnas tankar och känslor. Det handlar för dig som ledare om att se företagets utmaningar från medarbetarnas perspektiv, och inse att deras motivation inte triggas av samma motiv som företagsledningens. För det är faktiskt så här: det är aldrig chefens målbilder som ger företaget framgång, det är medarbetarnas.
Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den allra senaste: ”Motivationskoden – om modernt ledarskap och varför vi borde gå från Management till Humanagement” eller ”Ledarskap på apstadiet” från vilken historien om Kuni är hämtad. Du kan provläsa dem här: https://tommylundberg.se/bocker/ Du kan också boka mig som föreläsare till ditt företag eller din organisation. Kontakta mig gärna på 070-672 34 30.
