Fyra futtiga bokstäver.
Tack måste vara ett av vårt språks effektivaste ord. Fyra futtiga bokstäver som säger så oerhört mycket. Vi har generellt ganska lätt för att ge ifrån oss ett ”tack” till vår omgivning. Det är bra. Däremot är vi många som har svårt att ta emot det. Vi har en tendens att förminska vår insats och liksom säga att ”nej, men så märkvärdigt var det väl inte”.
Kanske är det ett svenskt fenomen. Vi påverkas av språket och det svenska svaret på ”tack” är ju ”ingen orsak”. Ingen orsak? Det är klart att det finns en orsak till att någon tackar oss.
På engelska är tongången annorlunda, där tackar man med ett ”thank you” och svarar med ett ”you are welcome.” Man kan nästan känna hur den positiva relationen mellan ”you” och ”you” förstärks i den korta dialogen. Vi hade en gång i tiden ett liknande uttryck på svenska, ”Väl bekomme”, som i alla fall indikerade någon slags uppskattning mellan den hjälpande och den hjälpte. Men ”ingen orsak” har vi all orsak att avskaffa, om inte annat av ekonomiska skäl. Ekonomisk forskning har nämligen visat att hjälpsamhet och omsorg om varandra är avgörande faktorer för en grupps prestationsförmåga, och då behöver vi uttryck som förstärker detta.
Apropå ekonomisk forskning. I den ständiga jakten på mätbara mål kan det vara en välgärning att forska lite på tacksamheten i din arbetsgrupp. Fråga dina kollegor om hur många ”tack” de fått under dagen och för statistik under några veckor. Det finns naturligtvis inget facit på vad som är det optimala antalet, men det är tendensen som är intressant. När mängden tack ökar (vilket den kommer att göra när du sätter fokus på frågan) så kan du samla gruppen och redovisa det som en klimatförbättring. Då kommer antalet att öka ännu mer, för tacksamhet föder tacksamhet.
Tack för ordet!