För drygt tio år sedan skrev jag tillsammans med min kompis Ola Berggren boken ”Ledarskap på Apstadiet”. I den berättade vi om den amerikanske psykologen Harry Harlow som liksom vi var intresserad av apan i oss, om än på ett mer vetenskapligt sätt. Harlow studerade rhesusapor under hela sin karriär och hans experiment var på många sätt kontroversiella, inte minst ur ett djurrättsperspektiv. Men han var en pionjär och man måste erkänna att han med sina försök, även om de ibland uppfattades som grymma, kom fram med ny och intressant kunskap.
Ett experiment som handlade om motivation gjordes så att Harlow placerade ett antal apor, en i taget, i en speciell bur som innehöll en slags pusselapparat med massor av krokar, haspar och gångjärn. Aporna, som liksom vi människor är nyfikna av naturen, blev snabbt intresserade av den märkliga apparaten och räknade kvickt ut hur man kunde öppna och stänga den. Och de öppnade och stängde – igen och igen och igen. Det fanns inga som helst belöningar med i spelet, ändå var aporna fokuserade, hängivna och uthålliga. Dessutom verkade det som om de hade roligt!
Harlow var den som efter det här försöket myntade uttrycket ”intrinsic motivation” (inre motivation) för att förklara varför aporna hade ägnat timmar åt pusselmaskinen, när den enda belöningen var aktiviteten i sig. Det är ju egentligen samma beteende som vi själva har när vi är barn. Vår nyfikenhet är en enormt stark drivkraft som får oss att ständigt prova nya saker. När vi är små är lärandet helt naturligt för oss och vår främsta och viktigaste sysselsättning, vi prövar hängivet, fokuserat och uthålligt.
Idén om yttre motivation – oavsett om det handlar om morötter eller piskor – är egentligen helt uppåt väggarna om vi vill att människor ska engagera sig helhjärtat. Men det finns ett par saker som gör att den gillats (och fortfarande gillas på så många håll). För det första att den går hand i hand med ordet kontroll. Arbetsgivarna, politikerna, samhällets beslutsfattare … de får alla känslan av att de kontrollerar systemet om de kan belöna och bestraffa. Det är antagligen därför som vissa politiker så envist tror att betyg är lösningen på skolans problem. Men det enda som möjligen kan hända är att vi får lydiga elever som gör som de blir tillsagda. Vi berör inte deras inre motivation över huvud taget.
Den andra förklaringen till att vi tror på tanken om yttre motivation är att vi pratar så mycket om belöningarna – alltifrån bonusar till gillanden på Facebook – att vi till sist tror att de är de sanna motivatorerna. Men det finns rader av vetenskapliga studier och undersökningar som visar att belöningar (inte minst ekonomiska) faktiskt minskar den inre motivationen.
Inga jämförelser med dig och dina medarbetare i övrigt, men ett motivationsexempel som psykologiprofessorn Edward L. Deci nämner i sin bok ”Why we do what we do” är sälarna på Prospect Zoo i Brooklyn. De klappar ”händerna” när de får fisk. Men bara när de får fisk. Så fort belöningen försvinner så försvinner också beteendet.
Fundera på det, om du vill vara en ledare som medarbetarna applåderar.
Vill du fördjupa dig i mina tankar om ledarskap och medarbetarengagemang kan du göra det i någon av mina böcker, exempelvis den allra senaste – ”Empatieffekten” – med underrubriken ”om människor ska intressera sig för jobbet måste chefen intressera sig för människor”. Du kan provläsa och beställa mina böcker här: http://tommylundberg.se/bocker/Om ditt företag eller organisation vill ha inspiration kring ledarskap och medarbetarskap kan du också boka mig som föreläsare https://tommylundberg.se/forelasningar/ Kontakta mig gärna på 070-672 34 30 eller med ett mail till tommy@tommylundberg.se
Photo: Shannon Vandenheuvel @ Unsplash.com
